Inne i vävstugan står Aiofe och väver tyger till kyrkan. Hon har låtit det kristna korset pryda vävtyngderna. Att väva är en form av hantverk och som i all form av skapande finns magi.

”Jag är kristen och från fin familj, men togs tillfånga i en räd på Irland. Ragnvald köpte mig på marknaden i Sigtuna. Nu när Disa låtit kristna alla på gården och kyrkan byggs får jag väva tyger till kyrkan. Jag har stämplat mina vävtyngder med det kristna korset. När jag vävt klart ska jag förstöra tyngderna så att de inte kan användas till att väva tyger som ska användas till vardags.”


Att väva fina tyger för prydnad var annars ovanligt. Däremot så behövdes det alltid tyger till kläder och hushåll. Det tog lång tid att tillverka tråd av ull eller lin, väva trådarna till tyg och sedan sy kläder av tyget. Därför var alla textilier mycket värdefulla. Alla kläder lappades och lagades så länge det var möjligt. Till och med riktigt rika människor som kvinnan som begravdes i Osebergsskeppet i Norge hade lagade kläder. På ärmsluten fanns kantband av siden. Sidenet hade baksidan utåt eftersom tygets framsida var utnött. Ett från början lyxigt tyg hade använts så länge det bara var möjligt.
Att fundera över:
- Vad gör ni med era kläder hemma när de går sönder?